Sagt och skrivet. Jag har verkligen en down period nu. Och min stackars älskling, det blir han som får ta dom största smällarna. Har så dåligt samvete över det i efterhand, jag är en sådan jubel idiot ibland. Skärpning Emelie!
Det är så mycket, och ni som känner mig vet om att jag kan inte hantera för mycket negativt på en och samma gång. Jag rasar samman.. När jag väl har kommit in i denna period så blir jag som en ömtålig porslinsdocka som man verkligen måste vara försiktig med. En sådan liten pytteliten sak kan bli så gigantiskt stor för mig just nu.
Ni alla vet om att jag saknar Patrik väldigt mycket, vääääääääldigt mycket. Kvällarna blir jobbigare och jobbigare för var dag som går. Idag hade vi volleybollmatch och jag personligen tyckte att jag gjorde väldigt bra ifrån mig, det tyckte dessutom vår ena coach också. "Du är en väldigt duktig spelare, E. Tvivla aldrig på dig själv" sa hon till mig. Sånt värmer så otroligt! Men.. senareunder matchens gång så blir jag utbytt, då är det ju självklart att man vill veta vad man gjort för fel så att man sedan kan tänka på det till nästa gång. Då visade det sig att jag intehar gjort något fel, utan att vår andra spelare som satt på bänken skulle få spela lite grann. Så fungerar det inte. Man har en spelsexa, that's it! Om man sumpar sin chans så är det självklart att man ska bli utbytt, men enligt båda coacherna så hade jag inte gjort någon tabbe. Jag blir irriterad och.. ledsen på något vis. Nåväl, efter varje match utser vi matchens lirare. Den personen som blev matchens lirare förra matchen får sedan utse nästa matchs lirare. Idag blev det Z (som fick hoppa in istället för mig). Jag tar det inte ifrån henne, eftersom hon gjorde ett väldigt bra inhopp. Jag däremot, under hela min 9 åriga volleyboll karriär så har jag aldrig blivit utsedd till matchens lirare, trots alla komplimanger av alla sorters tränare och coacher. Jag vill också! Ah, det jag vill komma till är att denna situation gick överstyr i mitt huvud. Först en liten skitsak, avundsjuka, till en större efter att jag fick höra Patriks röst i telefon ovanpå allt. Jag är så känslig, jag saknar honom så. Mitt i samtalet så bara kom dom, tårarna.. Jag kunde inte hålla dom borta. Och pang bom så var det igång, allt snörvlande, snyftande och gråtande. Blir så arg på mig själv, jag måste ta mig i kragen.
Men.. Jag vet om att det bara är en period just nu och jag vet om att det försvinner med tiden, det handlar bara om tid. Samma visa varje gång och det går över efter ett tag, jag måste bara vänta på en vändning. Något jätte positivt måste ske för att att detta ska vända.. Som sagt, det handlar om tid, bara att bita ihop tills dess. Jäkla deppighet!!
Och du min lilla filur, tönt och allt annat - Patrik.. Varför ska du vara så jäääkla bra för mig! Åh, vad jag älskar dig! Jag är så lyckligt lottad som har dig, min pojkvän. Jag längtar tills denna mission är över så att du alltid kan vara vid min sida. Varje dag! Vi är bäst när vi är tillsammans.
4 kommentarer:
DET ÄR OKEJ att va lite nere ibland, och det är inte alls jobbigt för din partner att höra det tror jag. Han vill nog prata med dig ändå och veta hur du mår, även om du inte mår bra. Sålänge man kan prata om det och fortsätta se framåt så går det bra ska du se!
Du verkar vara en förnuftig en!
E, jag finns här alltid. Tvivla aldrig på det. Jag vet precis vad du går igenom, jag förstår varje känsla och varje tår. Jag lovar.
Jag vet att ingenting av det jag säger kommer få saknaden, längtan, oron och alla andra känslor som snurrar nu att försvinna. Men jag lovar dig, av hela mitt hjärta, att när han väl kommer hem förgott, då kommer du skratta åt missionen. Skratta åt hur jobbigt det var i perioder och fråga om han verkligen någonsin varit borta. Allt kommer kännas så overkligt, så långt bort. Stå ut, för det är värt väntan. det är värt alla tårar, all saknad, all oro, all längtan. du låter honom leva ut sin dröm, göra det han verkligen vill. du är minst lika bra som orkar stå vid hans sida genom detta, som orkar missionen. som står stark i den och framförallt genom den.
jag lovar E, det kommer komma en dag då du skrattar åt hur jobbigt det var. skrattar åt hur nere man kunde vara när det gick så fort och så bra. men den dagen, den tar vi när den kommer.
tills dess så vill jag att du ska försöka kämpa så mycket du bara kan. andas och försök inse att varje minut som går är en dag närmare missionens slut. varje minut, varje ensam natt, varje tår, varje underbar känsla är värt allt i slutändan E. det är värt mer än allt annat. jag lovar.
framförallt är det värt hans kärlek. och den är du värd!
du vet var jag finns <3
/ E
Kära Emma! Det du skrev kommer jag verkligen att bära med mig. Det värmde att höra att det finns någon som förstår. Som förstår den där saknaden, den där ensamheten man känner varje kväll när man sitter hemma i lägenheten och den stora längtan efter honom. Jag känner mig så tom och jag har inte riktigt ork till att hitta på saker. Istället för att gå en runda eller hälsa på någon så väljer man att sitta kvar hemma i lägenheten eftersom orken inte vill samarbeta. Det känns skönt att höra att du förstår..
Jag vet om att det är värt att vänta. Varenda minut, varenda dag. Jag vet om att den dagen då han kommer hem för gott, den dagen kommer att vara den lyckligaste i mitt liv. Då är han hemma för gott! Min Patrik..
Jag ska fortsätta kämpa! Utan Patriks stöd så hade jag gått under. Jag är så evigt tacksam över den fantastiska tekniken som finns idag. Att man kan skicka iväg ett sms som man vet om att han läser. DET är viktigt för mig! Vetenskapen att mina budskap går fram istället för att vänta en evighet tills han ringer nästa gång. Vetenskapen att han får mitt budskap, mitt peppande. Det är viktigt att han känner mitt stöd trots allt snyftande och gråtande. Och att han ringer så ofta han bara kan, det betyder så otroligt mycket för mig och jag är så tacksam över det, för det hjälper. Han förmedlar ett lugn. Jag känner mig så lugn inombords så fort jag hör hans röst. Hans underbara röst..
Jag vill inte mista honom. Jag vill inte mista vår kärlek, därför kommer jag att fortsätta kämpa! In i det sista..
Tack Emma!! <3
Skicka en kommentar