Imorgon kommer min älskade Patrik hem. Han försvinner dock lika fort igen :) Han ska till London med sin far och kika på Arsenal spela mot ......... ja, jag minns inte vad dom hette. Lyckost dom! På söndag kommer han hem igen, så det blir endast en kort och über mysig helg för honom med lite kvalitetstid med sin far. Ovanpå det så är han sedan ledig en hel vecka efter det (v 44). Jag har tagit mig friheten att vara ledig så mycket som det bara går. Jag slutar redan kl 12:30 mån-ons och är därefter helt ledig torsdag och fredag. ÅH, vad jag längtar.
På söndag är det dags för vår andra bortamatch. Vi ska möta ett (föredetta) bra lag. Ryktet säger att dom har mist en hel del bra spelare i deras lag, vilket ger oss väldigt bra chanser. Jag ska minsann ge järnet trots min onda rygg. Jag är taggad och ska minsann ha min revange!
Efter vi har vunnit matchen så blir det racerfart tillbaka hem, då ska lilla J hämtas. Jag och Patrik ska passa honom från söndag till måndag, vilket betyder att han ska SOVA hos oss. Åh, vad mysigt. Tänk er att ha mina två favorit killar i samma säng, lovely! Höra på dom båda när dom ligger och sover så gott (och snarkar). Lille J, han är så underbar. Han är klart en stor favorit i livet.
Nu börjar det närma sig med stormsteg. Patrik är bara hemma 3-4 helger till, sen har vi en helg tillsammans då jag kommer till landets huvudstad, en helg som jag ser fram emot. Det kommer bli en lärorik och behövlig" vistelse. Det är pirrigt! Det har varit en tuff period nu under dessa 3 månaderna och det kommer bli ännu tuffare när dagen väl kommer. Men vi kommer att klara detta!!
Det är mycket planerat nu de kommande helgerna. Man vill hinna med ås mycket som möjligt tillsammans med Patrik och hans familj mm. Jag kommer att lägga all energi på honom och därefter, then I'm all yours my friends :) Hold on! Det kommer bli ofantligt mycket volleyboll, filmkvällar, pyjamasparty, vinarkvällar.. Och ja, vi får inte glömma bort att plugga i all denna hast!!!! Så fort jag bara tänker på detta plugg så blir jag irriterad. Att jag inte kan hitta den satans självdisciplinen. Så fort det blir minsta lilla svårt så är det inte roligt längre. När man inte har någon att diskutera eller spekulera tillsammans med - det går mig på nerverna. Jaja, jag ska i alla fall plugga ikväll, (det skulle jag dock igår också men då hände ingenting). Kämpa på!
Igår var jag hos en ny massör. Jag var inne på det omtalade Facebook och såg att salongen som jag klipper mig hos även hade en massör som endast tog 50% rabatt på alla sina behandlingar. Jag ringde dit så fort jag bara kunden och bokade 1 h massage. Eftersom jag har en hel del problem med min rygg för tillfället så tyckte jag det passade väldigt bra....
... tills efteråt. Hon var alldeles för mesig för mig. Det gjorde inte ens "ont". Det var mer en mesigt skön massage, trots att jag hade bett efter en liten hårdare variant. Men, jag ska inte klaga. Jag fick 1 h massage för 275 kr. Det tyckte jag var rätt så skapligt ändå :)
Idag däremot, då ska jag först till min gynekolog och därefter ska jag till min kurator. Det är dags för mitt andra samtal med henne idag. Jag hoppas att det går bra! Sist vi pratade så gick hon väldigt djupgående i mitt liv. Vad jag har varit med om, varför jag reagerar om jag gör, mina relationer och massa annat. Det är nyttigt, men hon är rätt stel. Hon är inte så personlig och inte speciellt peppande med det ansiktsuttrycket som hon har hela tiden. Hur får man henne att le?
Nu ska jag springa till tåget om en liten stund. Kort arbetsdag på jobb idag. JAG JUBLAR!
onsdag, oktober 27
tisdag, oktober 26
torsdag, oktober 21
snö.
Idag kom den första snön till oss. Det var inte välkommet, inte av mig i alla fall. Jag gillar inte snön, endast när det är mycket snö och när det ligger kvar på marken, lagom kallt och en mysig promenad i skogen på det. *Drömmer sig bort*
Men nu när det bli slask av allt, halt och kylan som kommer tidigare som man inte är beredd på. Nej, jag gillar det inte. SOMMAR!! Jag vill ha sommar. Springa runt i jeansshorts, en tunn skjorta och känna sig fri från alla lager av kläder, lovely. Nu däremot, ska man ha en tjock jacka på sig så att man känner att man knappt kan röra på sig. Eländet att hitta ett par vinterstövlar som passar mina små fötter. Åååh, vad jag hatar det!
Jag får ta mig i kragen nästa vecka och ta mig en liten runda i staden M och se om jag hittar ett par stövlar. Behovet stiger nu när snön stressar mig. Nu kan jag inte skjuta fram det längre. Mina Converse är tyvärr inte så varma som jag hade önskat att dom var!
All kärlek åt Putte!
Men nu när det bli slask av allt, halt och kylan som kommer tidigare som man inte är beredd på. Nej, jag gillar det inte. SOMMAR!! Jag vill ha sommar. Springa runt i jeansshorts, en tunn skjorta och känna sig fri från alla lager av kläder, lovely. Nu däremot, ska man ha en tjock jacka på sig så att man känner att man knappt kan röra på sig. Eländet att hitta ett par vinterstövlar som passar mina små fötter. Åååh, vad jag hatar det!
Jag får ta mig i kragen nästa vecka och ta mig en liten runda i staden M och se om jag hittar ett par stövlar. Behovet stiger nu när snön stressar mig. Nu kan jag inte skjuta fram det längre. Mina Converse är tyvärr inte så varma som jag hade önskat att dom var!
All kärlek åt Putte!
måndag, oktober 11
måndag.
Nu är det måndag igen. Dom där tråkiga måndagarna som jag inte alls tycker om. Det är nog den värsta dagen på veckan. Dels för att det är så lång tid till nästa helg och dels för att det är så jobbigt. Men ack, nu ska jag försöka vara lite positiv och ge järnet idag.
Tro det eller ej (jag är själv fortfarande i chocktillstånd)! Min pappa har skickat sms till mig idag. Att han klarar av att skicka ett sms är jag minst chockad över, det som chockerar mig är att han ville luncha med mig idag. Detta har inte hänt under hela min livstid. Första tanken: Har det hänt något?! Farmot och Farfar?! Oron steg.
Men nej, det var inget som hade hänt. Han ville endast luncha med mig eftersom det var så längesen vi sågs. Jag är imponerad. Men jag har även en svag aning att han har någon baktanke med detta. That's for sure!
Saknaden efter lilla Putte är större än någonsin. Att inte få höra hans röst är ännu mer jobbigt. Saknaden stiger ännu mer då. Klantiga honom som hade sönder hans mobil. Jag har redan fulladdat "reserv mobilen" där hemma så att den är färdig och väntar på honom när han kommer hem, bra va? Samtalet i lördags var det bästa på hela den gångna veckan! Han var glad, jag var glad och det kändes så skönt att få höra hans röst. Det behövdes eftersom jag inte fick träffa han i helgen. Det var verkligen tomt utan honom! MEN.. Nu är det endast TRE dagar kvar till han kommer hem. ÅÅH, vad denna dam längtar :-) Mys, puss, mys, kyss, mys, kramar.. Allt! ALLT!
I eftermiddag ska jag göra vid mina naglar hos söta Jenny. Jag hoppas att allt flyter på lika bra som vanligt eftersom vi har lite ont om tid. Hon ska iväg med handpenning till deras nya hus, och jag har en träning som börjar 30 min tidigare än vanligt - 19:00. Det kommer att gå galant!
Igår hade jag en liten tjejkväll som innehöll massor med mys, hemmalagad pizza, blåbärspaj och en skit bra film som heter "The Back-up Plan". En film som jag varmt rekommenderar Jag gillar Jennifer Lopez som skådespelare! CS, MP och SÅ gjorde mig sällskap och det var verkligen en härlig kväll. Jag tycker om att bjuda hem folk. Göra det mysigt så att mina gäster trivs och känner att dom kan koppla av mm. Fixa och dona är något jag gillar :-)
Nej, nu får jag snart återgå till arbetet, men innan dess ska jag checka min mail snabbt och se om där ligger ett efterlängtat mail från Patrik.
Ha en fortsatt bra dag!
Tro det eller ej (jag är själv fortfarande i chocktillstånd)! Min pappa har skickat sms till mig idag. Att han klarar av att skicka ett sms är jag minst chockad över, det som chockerar mig är att han ville luncha med mig idag. Detta har inte hänt under hela min livstid. Första tanken: Har det hänt något?! Farmot och Farfar?! Oron steg.
Men nej, det var inget som hade hänt. Han ville endast luncha med mig eftersom det var så längesen vi sågs. Jag är imponerad. Men jag har även en svag aning att han har någon baktanke med detta. That's for sure!
Saknaden efter lilla Putte är större än någonsin. Att inte få höra hans röst är ännu mer jobbigt. Saknaden stiger ännu mer då. Klantiga honom som hade sönder hans mobil. Jag har redan fulladdat "reserv mobilen" där hemma så att den är färdig och väntar på honom när han kommer hem, bra va? Samtalet i lördags var det bästa på hela den gångna veckan! Han var glad, jag var glad och det kändes så skönt att få höra hans röst. Det behövdes eftersom jag inte fick träffa han i helgen. Det var verkligen tomt utan honom! MEN.. Nu är det endast TRE dagar kvar till han kommer hem. ÅÅH, vad denna dam längtar :-) Mys, puss, mys, kyss, mys, kramar.. Allt! ALLT!
I eftermiddag ska jag göra vid mina naglar hos söta Jenny. Jag hoppas att allt flyter på lika bra som vanligt eftersom vi har lite ont om tid. Hon ska iväg med handpenning till deras nya hus, och jag har en träning som börjar 30 min tidigare än vanligt - 19:00. Det kommer att gå galant!
Igår hade jag en liten tjejkväll som innehöll massor med mys, hemmalagad pizza, blåbärspaj och en skit bra film som heter "The Back-up Plan". En film som jag varmt rekommenderar Jag gillar Jennifer Lopez som skådespelare! CS, MP och SÅ gjorde mig sällskap och det var verkligen en härlig kväll. Jag tycker om att bjuda hem folk. Göra det mysigt så att mina gäster trivs och känner att dom kan koppla av mm. Fixa och dona är något jag gillar :-)
Nej, nu får jag snart återgå till arbetet, men innan dess ska jag checka min mail snabbt och se om där ligger ett efterlängtat mail från Patrik.
Ha en fortsatt bra dag!
onsdag, oktober 6
historier.
Nu har jag lagt mig till ro i sängen och ska alldeles krypa ner till kojs, men först måste jag berätta om en del saker som har hänt mig.
Det började kl 01.00 igår inatt. Jag kunde inte somna. Jag hörde massa ljud, mer än vanligt. Efter en lång tids väntan och nervarvande så somnade jag. Senare på natten drömmer jag något konstigt. Har ni någon gång varit med om att ni är vakna men hänger fortfarande med i drömmen? Ni drömmer trots att ni har vaknat. Det hände mig! Jag drömde att jag var på en liten liten innergård som tillhörde min mammas lägenhet. Det jobbigaste var att jag var så trött, så fruktansvärt trött att jag knappt kunde hålla mina ögon öppna. Jag kunde inte stå på benen, dom var helt "lealösa". Jag försökte klättra upp på väggen för att kunna nå min mammas fönster (första våningen) men det gick inte så bra eftersom mina ben inte ville samarbeta. Det slutade med att jag somnade. Jag vaknade sedan upp någonstans som jag inte visste var. Jag kunde fortfarande inte öppna mina ögon, utan det var något som höll fast dom i stort sett. Oavsett hur mycket jag kämpade så kunde jag inte öppna dom. Jag känner mig runt om med handen på marken, till slut känner jag då en massa jord och maskar (maskar som var 1 cm i diameter!!). Hela jag fylldes av panik och kämpade som aldrig förr för att kunna komma upp på benen och få upp ögonen, och till slut kom jag upp på benen. Tack Gode Gud! Jag befann mig fortfarande på innergården men i någon buske. Jag möter sedan min mamma på väg ut genom porten. Enligt henne så behövde jag sova, så hon bäddade ner mig i sängen.
Sedan drömde jag att jag låg i sängen denna gången. Jag drömde alltså i drömmen. Allt var på pricken likt i lägenheten mm. Där var steg, steg som gick fram och tillbaka, fram och tillbaka om och om igen mellan garderoben och hörnet längst bort i lägenheten. Fram och tillbaka hela tiden! Än en gång fylldes kroppen av panik. Jag ville vakna. Jag försökte vakna, men det gick inte. Jag kunde inte röra mig. Jag spände hela kroppen, men inget framsteg för det. Det var någon som höll fast mig. Jag försökte öppna ögonen, men det gick inte det heller. Jag försökte skrika, men det var någon som ströp mig. Ni måste förstå mig, jag fylldes av panik. Jag kunde inte röra mig, inte prata, inte se någonting. Hjärtat bultade. Och sen..
Öppnades ögonen.. Jag hörde fortfarande stegen.. Jag låg helt stilla. Jag ville inte röra mig. Tänk om det verkligen var en fysisk människa i lägenheten? Jag vände på huvudet så att jag kunde lyssna med båda öronen. Och vips, så var det borta. Hjärtat bultade!
FY VAD HEMSKT DET VAR!
Och ovanpå detta, dagen efter.. Jag gjorde mig i ordning och var färdig för att bege mig mot tåget. Jag släcker alla lampor, den sista lampan blir alltid lampan i köket, ovanför diskbänken. Efter att jag har släckt den lampan så får jag "leta" mig ut ur lägenheten - hitta ytterdörren. Och just denna morgon så sa det *PAAANG*. Jag gick rätt in i väggen. Och ja, det gjorde ont! Har dessutom fortfarande ont.
Nu är det slut på historier för ikväll.
JAG SAKNAR MIN PATRIK!!!!!!! Kom hem.....
Det började kl 01.00 igår inatt. Jag kunde inte somna. Jag hörde massa ljud, mer än vanligt. Efter en lång tids väntan och nervarvande så somnade jag. Senare på natten drömmer jag något konstigt. Har ni någon gång varit med om att ni är vakna men hänger fortfarande med i drömmen? Ni drömmer trots att ni har vaknat. Det hände mig! Jag drömde att jag var på en liten liten innergård som tillhörde min mammas lägenhet. Det jobbigaste var att jag var så trött, så fruktansvärt trött att jag knappt kunde hålla mina ögon öppna. Jag kunde inte stå på benen, dom var helt "lealösa". Jag försökte klättra upp på väggen för att kunna nå min mammas fönster (första våningen) men det gick inte så bra eftersom mina ben inte ville samarbeta. Det slutade med att jag somnade. Jag vaknade sedan upp någonstans som jag inte visste var. Jag kunde fortfarande inte öppna mina ögon, utan det var något som höll fast dom i stort sett. Oavsett hur mycket jag kämpade så kunde jag inte öppna dom. Jag känner mig runt om med handen på marken, till slut känner jag då en massa jord och maskar (maskar som var 1 cm i diameter!!). Hela jag fylldes av panik och kämpade som aldrig förr för att kunna komma upp på benen och få upp ögonen, och till slut kom jag upp på benen. Tack Gode Gud! Jag befann mig fortfarande på innergården men i någon buske. Jag möter sedan min mamma på väg ut genom porten. Enligt henne så behövde jag sova, så hon bäddade ner mig i sängen.
Sedan drömde jag att jag låg i sängen denna gången. Jag drömde alltså i drömmen. Allt var på pricken likt i lägenheten mm. Där var steg, steg som gick fram och tillbaka, fram och tillbaka om och om igen mellan garderoben och hörnet längst bort i lägenheten. Fram och tillbaka hela tiden! Än en gång fylldes kroppen av panik. Jag ville vakna. Jag försökte vakna, men det gick inte. Jag kunde inte röra mig. Jag spände hela kroppen, men inget framsteg för det. Det var någon som höll fast mig. Jag försökte öppna ögonen, men det gick inte det heller. Jag försökte skrika, men det var någon som ströp mig. Ni måste förstå mig, jag fylldes av panik. Jag kunde inte röra mig, inte prata, inte se någonting. Hjärtat bultade. Och sen..
Öppnades ögonen.. Jag hörde fortfarande stegen.. Jag låg helt stilla. Jag ville inte röra mig. Tänk om det verkligen var en fysisk människa i lägenheten? Jag vände på huvudet så att jag kunde lyssna med båda öronen. Och vips, så var det borta. Hjärtat bultade!
FY VAD HEMSKT DET VAR!
Och ovanpå detta, dagen efter.. Jag gjorde mig i ordning och var färdig för att bege mig mot tåget. Jag släcker alla lampor, den sista lampan blir alltid lampan i köket, ovanför diskbänken. Efter att jag har släckt den lampan så får jag "leta" mig ut ur lägenheten - hitta ytterdörren. Och just denna morgon så sa det *PAAANG*. Jag gick rätt in i väggen. Och ja, det gjorde ont! Har dessutom fortfarande ont.
Nu är det slut på historier för ikväll.
JAG SAKNAR MIN PATRIK!!!!!!! Kom hem.....
tisdag, oktober 5
nyheter.
Den gångna lördagen (som var så efterlängtad) var underbar. Jag kan dock inte redogöra vad som hände under hela kvällens gång eftersom jag har en del suddiga minnen. Vi kan alltid hoppas på att någon av mina enstaka läsare vill kommentera och berätta något trevligt :-)
Jag hade i alla fall jätte trevligt.
Igår var jag hos doktorn med min mage. Fick det konstaterat att jag har magsår. Jippie.. Detta har vi inte tid med. jag fick i alla fall tabletter som jag ska ta och sedan hoppas vi på att det ska vara borta så fort som möjligt. Imorgon ska jag till kuratorn. Det kommer at vara nyttigt för mig, jag behöver det. Då gäller det att jag pratar av mig ordentligt. Jag måste våga öppna mig och känna efter om denna kuratorn passar mig. Jag får berätta mer sen imorgon hur det gick.
Idag grät jag. Otroligt mycket. Min mamma blev orolig, tills jag berättade vad det rörde sig om. Det har hänt igen.. Jag fick ett blombud på jobb idag!! Inte minst från lilla Puttrich. JÄTTE fina var dom!
Jag vet om att jag tjatar väldigt mycket om Patrik. Men än en gång, han är verkligen det bästa som har hänt mig. Även om han kan gå mig på nerverna i bland så är det absolut ingenting jämfört med allt det positiva som finns. Min kärlek till honom, den är verklig. Han får mig att verkligen känna vad riktig kärlek är!! Min Patrik.
Tiden går så fort nu. Snart ska du resa iväg. Innan vi vet ordet av så är dagen kommen, dagen då du ska fara iväg. Den där sista kramen . Alla tårar som kommer att fällas. Det kommer vara tungt.
Kärlek.
Jag hade i alla fall jätte trevligt.
Igår var jag hos doktorn med min mage. Fick det konstaterat att jag har magsår. Jippie.. Detta har vi inte tid med. jag fick i alla fall tabletter som jag ska ta och sedan hoppas vi på att det ska vara borta så fort som möjligt. Imorgon ska jag till kuratorn. Det kommer at vara nyttigt för mig, jag behöver det. Då gäller det att jag pratar av mig ordentligt. Jag måste våga öppna mig och känna efter om denna kuratorn passar mig. Jag får berätta mer sen imorgon hur det gick.
Idag grät jag. Otroligt mycket. Min mamma blev orolig, tills jag berättade vad det rörde sig om. Det har hänt igen.. Jag fick ett blombud på jobb idag!! Inte minst från lilla Puttrich. JÄTTE fina var dom!
Jag vet om att jag tjatar väldigt mycket om Patrik. Men än en gång, han är verkligen det bästa som har hänt mig. Även om han kan gå mig på nerverna i bland så är det absolut ingenting jämfört med allt det positiva som finns. Min kärlek till honom, den är verklig. Han får mig att verkligen känna vad riktig kärlek är!! Min Patrik.
Tiden går så fort nu. Snart ska du resa iväg. Innan vi vet ordet av så är dagen kommen, dagen då du ska fara iväg. Den där sista kramen . Alla tårar som kommer att fällas. Det kommer vara tungt.
Kärlek.
lördag, oktober 2
lördag.
Dagen har anlänt. Dagen som vi alla har längtat efter. Ikväll kommer det att ske. Lördagen den 2 oktober är det fest hemma hos mig och Patrik. Vi blir cirkus 15-16 pers som kommer.
Vi har köpt tilltugg, jag har bunkat upp med ljus och mys, playlisten är skapad. Nu är det endast klädseln som fattas. Vad f a n ska man ha på sig? Jag tänkte jag skulle ut en runda på stan nu snart (så fort min lilla Puttrich blir klar någon gång!!). jag vill ha en klänning så att man inte ser min uppsvullna mage. Men någonting inuti i mig säger att jag vill ha svarta jeans och en snygg nerstoppad skjorta. Vi får helt enkelt se vad det blir ikväll! CS kommer lite tidigare dessutom, så man kan ju hoppas på att hon vill ställa upp på att vara lite smakprov sålänge hon inte är allt för bakis(!!!).
Dags att sticka ut på stan. Hörs senare!
Vi har köpt tilltugg, jag har bunkat upp med ljus och mys, playlisten är skapad. Nu är det endast klädseln som fattas. Vad f a n ska man ha på sig? Jag tänkte jag skulle ut en runda på stan nu snart (så fort min lilla Puttrich blir klar någon gång!!). jag vill ha en klänning så att man inte ser min uppsvullna mage. Men någonting inuti i mig säger att jag vill ha svarta jeans och en snygg nerstoppad skjorta. Vi får helt enkelt se vad det blir ikväll! CS kommer lite tidigare dessutom, så man kan ju hoppas på att hon vill ställa upp på att vara lite smakprov sålänge hon inte är allt för bakis(!!!).
Dags att sticka ut på stan. Hörs senare!
fredag, oktober 1
fredagkväll.
Man längtar alltid något kopiöst efter fredagar. Man ska äntligen få träffa sin man, krama om honom, mysa av hans närhet, hitta på saker, prata massa skit om veckans händelser.. bara njuta av att han faktiskt är hemma.
Så ser mina önskningar och förväntningar ut varje vecka. Varje gång då fredagen kommer så blir det inte som jag har förväntat mig och då blir det tyvärr en besvikelse helt plötsligt. Så ska det inte vara. Jag vet om att jag inte ska ha massa förväntningar, men ändå har jag det var gång. Vad som då inträffar lever inte upp till mina förväntningar och då rasar min värld (några minuter) och sen efter jag har smällt det så är det bra igen. Jag måste dock få erkänna att jag inte tycker om PS3. Det är det sämsta möget som har skapats. Eller inte själva maskinen, utan det är nog spelen som det hela tiden skapas nya, och nya och åter nya. Dessa spelen är beroende framkallande! Dock finns det bra punkter med spelen också. Det finns folk som blir lugna och kan koppla bort veckans slit, känner en typ av ro i kroppen som gör att man känner sig avslappnad och kan därmed koppla av. Båda alternativen påminner dock om varandra, men jag ville framhäva känslan ordentligt. Som ni märker så försöker jag vända denna otroligt onödiga uppfinning till något positivt, bra va?
Allt handlar om att vi alla är olika. Jag är inte så speciellt beroende av tv, mobil, tv-spel mm. Tv tittar jag aldrig på om vardagen, dock blir det en del tv tittande om helgerna eftersom även det är en manick som skapar ett viss lugn. Mobilen är oftast på ljudlös om helgerna för att jag vill tillbringa in tid tillsammans med min kära Putte. Han är viktigast om helgerna för mig, speciellt nu.. innan han åker. Tv-spel.. har nog aldrig varit någonting för mig. Jo, jag spelade en hel del när jag var yngre. Då var det Super Mario bros som gällde, även ett annat spel som jag inte minns vad det hette. Man skulle skjuta ankor/fåglar med en pistol riktad mot tv:n hur nu det fungerade på stenålders tiden. Super Mario cart var även ett av mina absoluta favoriter, det kan jag spela än idag - skit roligt är det. Finns det tillverkat till PS3 mån tro? Hoppas. Jag vill ha det!
Nå väl.. Det jag ville komma till. Åter igen handlar det om prioriteringar, ångest, rätt val mm. Jag prioriterar Putte till tusen var helg, men är det rätt? Prioriteras jag lika mycket hos honom? Jag får ångest om jag inte har lägenheten undanplockad om fredagarna när han kommer hem. Jag får dåligt samvete om jag är trött när väl han är hemma. Jag får ångest om jag har för mycket planerat någon helg, då får vi inte så mycket tid tillsammans. Jag får ångest om jag bestämmer någonting som inte han tycker om (kanske). Ja, jag behöver inte fortsätta, ni förstår mitt.. problem(?). Jag rättar mig själv efter Patrik för att jag vill att han ska tycka om mig, för att han ska vara glad och för att han ska uppskatta mig och min städning, kärlek, klädesval etc. Sedan vidare till de "rätta valen". Gör jag rätt i att låta han spela tv-spel? Självklart, han har också (spel)vanor som han vill göra. Men "är det rätt tillfälle att spela tv-spel nu?" brukar jag tänka när han startar sitt SP3. Åter igen så ger jag mig själv skulden: Emelie, sluta vara så krävande, hård". Men en annan sida av mig säger "Nej Emelie, det är inte OK av honom att spela nu, massa dyrbar tid försvinner. Denna tid vill jag exempelvis sitta och prata om det kommande livet, jobb, vänner, fritidsaktiviteter, vänner och massa annat. Prata med varandra, spendera tid tillsammans, ha oväntat sex mm. Ni förstår mig.. hoppas jag!
Nej nu får jag sluta. Som ni märker så har jag haft en dålig kväll, och ikväll tog SP3 en stor del av fredagskvällen, som dessutom snart är slut. (Han sitter fortfarande med kontrollen i handen tillsammans med sina vänner.) Jag tycker det är rätt mysigt OCKSÅ, men inte så pass mysigt som exempelvis ett sällskaps spel där även jag kan delta. Dock kan jag förstå om grabbarna Grus vill ha lite kvalitetstid tillsammans dom med, men då får dom informera mig om det i god tid före. Men det har dom inte gjort ikväll, så nu ska jag lägga ifrån mig datorn och försöka hoppa in i gemenskapen och få fram mitt lilla söta leende igen :-) Jag är faktiskt duktig på att förvandla min negativ energi till det positiva efter att få avreagera mig lite grann - Bloggen är ett utom ordentligt bra redskap till det. Tack till den personen som övertalade mig att skapa denna blogg!
Ciao
Så ser mina önskningar och förväntningar ut varje vecka. Varje gång då fredagen kommer så blir det inte som jag har förväntat mig och då blir det tyvärr en besvikelse helt plötsligt. Så ska det inte vara. Jag vet om att jag inte ska ha massa förväntningar, men ändå har jag det var gång. Vad som då inträffar lever inte upp till mina förväntningar och då rasar min värld (några minuter) och sen efter jag har smällt det så är det bra igen. Jag måste dock få erkänna att jag inte tycker om PS3. Det är det sämsta möget som har skapats. Eller inte själva maskinen, utan det är nog spelen som det hela tiden skapas nya, och nya och åter nya. Dessa spelen är beroende framkallande! Dock finns det bra punkter med spelen också. Det finns folk som blir lugna och kan koppla bort veckans slit, känner en typ av ro i kroppen som gör att man känner sig avslappnad och kan därmed koppla av. Båda alternativen påminner dock om varandra, men jag ville framhäva känslan ordentligt. Som ni märker så försöker jag vända denna otroligt onödiga uppfinning till något positivt, bra va?
Allt handlar om att vi alla är olika. Jag är inte så speciellt beroende av tv, mobil, tv-spel mm. Tv tittar jag aldrig på om vardagen, dock blir det en del tv tittande om helgerna eftersom även det är en manick som skapar ett viss lugn. Mobilen är oftast på ljudlös om helgerna för att jag vill tillbringa in tid tillsammans med min kära Putte. Han är viktigast om helgerna för mig, speciellt nu.. innan han åker. Tv-spel.. har nog aldrig varit någonting för mig. Jo, jag spelade en hel del när jag var yngre. Då var det Super Mario bros som gällde, även ett annat spel som jag inte minns vad det hette. Man skulle skjuta ankor/fåglar med en pistol riktad mot tv:n hur nu det fungerade på stenålders tiden. Super Mario cart var även ett av mina absoluta favoriter, det kan jag spela än idag - skit roligt är det. Finns det tillverkat till PS3 mån tro? Hoppas. Jag vill ha det!
Nå väl.. Det jag ville komma till. Åter igen handlar det om prioriteringar, ångest, rätt val mm. Jag prioriterar Putte till tusen var helg, men är det rätt? Prioriteras jag lika mycket hos honom? Jag får ångest om jag inte har lägenheten undanplockad om fredagarna när han kommer hem. Jag får dåligt samvete om jag är trött när väl han är hemma. Jag får ångest om jag har för mycket planerat någon helg, då får vi inte så mycket tid tillsammans. Jag får ångest om jag bestämmer någonting som inte han tycker om (kanske). Ja, jag behöver inte fortsätta, ni förstår mitt.. problem(?). Jag rättar mig själv efter Patrik för att jag vill att han ska tycka om mig, för att han ska vara glad och för att han ska uppskatta mig och min städning, kärlek, klädesval etc. Sedan vidare till de "rätta valen". Gör jag rätt i att låta han spela tv-spel? Självklart, han har också (spel)vanor som han vill göra. Men "är det rätt tillfälle att spela tv-spel nu?" brukar jag tänka när han startar sitt SP3. Åter igen så ger jag mig själv skulden: Emelie, sluta vara så krävande, hård". Men en annan sida av mig säger "Nej Emelie, det är inte OK av honom att spela nu, massa dyrbar tid försvinner. Denna tid vill jag exempelvis sitta och prata om det kommande livet, jobb, vänner, fritidsaktiviteter, vänner och massa annat. Prata med varandra, spendera tid tillsammans, ha oväntat sex mm. Ni förstår mig.. hoppas jag!
Nej nu får jag sluta. Som ni märker så har jag haft en dålig kväll, och ikväll tog SP3 en stor del av fredagskvällen, som dessutom snart är slut. (Han sitter fortfarande med kontrollen i handen tillsammans med sina vänner.) Jag tycker det är rätt mysigt OCKSÅ, men inte så pass mysigt som exempelvis ett sällskaps spel där även jag kan delta. Dock kan jag förstå om grabbarna Grus vill ha lite kvalitetstid tillsammans dom med, men då får dom informera mig om det i god tid före. Men det har dom inte gjort ikväll, så nu ska jag lägga ifrån mig datorn och försöka hoppa in i gemenskapen och få fram mitt lilla söta leende igen :-) Jag är faktiskt duktig på att förvandla min negativ energi till det positiva efter att få avreagera mig lite grann - Bloggen är ett utom ordentligt bra redskap till det. Tack till den personen som övertalade mig att skapa denna blogg!
Ciao
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)