historier.

Nu har jag lagt mig till ro i sängen och ska alldeles krypa ner till kojs, men först måste jag berätta om en del saker som har hänt mig.

Det började kl 01.00 igår inatt. Jag kunde inte somna. Jag hörde massa ljud, mer än vanligt. Efter en lång tids väntan och nervarvande så somnade jag. Senare på natten drömmer jag något konstigt. Har ni någon gång varit med om att ni är vakna men hänger fortfarande med i drömmen? Ni drömmer trots att ni har vaknat. Det hände mig! Jag drömde att jag var på en liten liten innergård som tillhörde min mammas lägenhet. Det jobbigaste var att jag var så trött, så fruktansvärt trött att jag knappt kunde hålla mina ögon öppna. Jag kunde inte stå på benen, dom var helt "lealösa". Jag försökte klättra upp på väggen för att kunna nå min mammas fönster (första våningen) men det gick inte så bra eftersom mina ben inte ville samarbeta. Det slutade med att jag somnade. Jag vaknade sedan upp någonstans som jag inte visste var. Jag kunde fortfarande inte öppna mina ögon, utan det var något som höll fast dom i stort sett. Oavsett hur mycket jag kämpade så kunde jag inte öppna dom. Jag känner mig runt om med handen på marken, till slut känner jag då en massa jord och maskar (maskar som var 1 cm i diameter!!). Hela jag fylldes av panik och kämpade som aldrig förr för att kunna komma upp på benen och få upp ögonen, och till slut kom jag upp på benen. Tack Gode Gud! Jag befann mig fortfarande på innergården men i någon buske. Jag möter sedan min mamma på väg ut genom porten. Enligt henne så behövde jag sova, så hon bäddade ner mig i sängen.

Sedan drömde jag att jag låg i sängen denna gången. Jag drömde alltså i drömmen. Allt var på pricken likt i lägenheten mm. Där var steg, steg som gick fram och tillbaka, fram och tillbaka om och om igen mellan garderoben och hörnet längst bort i lägenheten. Fram och tillbaka hela tiden! Än en gång fylldes kroppen av panik. Jag ville vakna. Jag försökte vakna, men det gick inte. Jag kunde inte röra mig. Jag spände hela kroppen, men inget framsteg för det. Det var någon som höll fast mig. Jag försökte öppna ögonen, men det gick inte det heller. Jag försökte skrika, men det var någon som ströp mig. Ni måste förstå mig, jag fylldes av panik. Jag kunde inte röra mig, inte prata, inte se någonting. Hjärtat bultade. Och sen..

Öppnades ögonen.. Jag hörde fortfarande stegen.. Jag låg helt stilla. Jag ville inte röra mig. Tänk om det verkligen var en fysisk människa i lägenheten? Jag vände på huvudet så att jag kunde lyssna med båda öronen. Och vips, så var det borta. Hjärtat bultade!
FY VAD HEMSKT DET VAR!

Och ovanpå detta, dagen efter.. Jag gjorde mig i ordning och var färdig för att bege mig mot tåget. Jag släcker alla lampor, den sista lampan blir alltid lampan i köket, ovanför diskbänken. Efter att jag har släckt den lampan så får jag "leta" mig ut ur lägenheten - hitta ytterdörren. Och just denna morgon så sa det *PAAANG*. Jag gick rätt in i väggen. Och ja, det gjorde ont! Har dessutom fortfarande ont.

Nu är det slut på historier för ikväll.

JAG SAKNAR MIN PATRIK!!!!!!! Kom hem.....