"För stunden"

Slut på ledigheten. Nu sitter man i skolan igen. Att ha extra dagar ledighet är ingen höjdare egentligen. Nog tusan är det underbart skönt för stunden, men nu när det är måndag igen så är det segare än segast!

Det har varit Excel sedan kl 9 i morse (en liten paus nu) till kl 16.00 idag. Inte speciellt långa dagar, men de känns som världens längsta eftersom det är så tröttsamt att sitta framför datorn non stop (lunch på 30 min). Nog är det intressant, men det tar på det lilla huvudet!

Ikväll är det träning som står på schemat, 19:45-21:45. Men innan dess så blir det en tur till IKEA med lilla mamsen. inte för att jag orkar det, men för att det är rätt mysigt faktiskt. Av någon konstig anledning så kopplar jag av när jag går i butiker som jag tycker om. (Inte speciellt ekonomiskt vill jag lova!).

Irritationen från lördagen har lagt sig för stunden. Jag orkar inte vara ovän! Jag orkar inte kivas! Jag orkar inte med de negativa vibbarna. Och visst är det dumt att "sopa det under mattan" eftersom jag vet om att irritationen kommer att uppstå om och om igen. Ibland är man för bekväm för stunden!

Nu är det dags att koncentrera sig igen på vad det är för ord som strömmar ur lärarens käft..

Uppgiven

Nu är det lördag igen och det känns (fortfarande) inget speciellt med det.

Jag är inne i en period där allt är grått och trist, inget går som jag vill, inget händer som jag vill - inget är som jag vill med andra ord. Klistra på det lilla leendet så ser allt ut att vara frid och fröjd, DONE!

Det finns de dagar då man verkligen känner att Idag är jag redo att öppna upp mig. Idag är jag redo för att berätta varför jag är tyst, tillbakadragen och "anti". Men när man väl öppnar upp sig så vill personen ifråga inte lyssna och går istället. Då kan man ju undra, Du undrar varför jag är så trött/sur/tyst/seg men när du sedan får förklaringen, nej då passar inte den tydligen. Då orkar du inte ta diskussionen. Fint, då ska jag sluta att öppna upp mig i fortsättningen, så kan du gå och undra och sura över det istället.

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH! Jag är så arg för tillfället att jag sitter och gråter.

Nu är kl 14, Patriks gäster kommer om 2 timmar. Vad väljer han att göra? Jo, han sitter och kikar på sin stora kärlek på tv:n, Arsenal. Jag själv, jag ska nog krypa ner i sängen och kika på en film i min ensamhet. Filmen kan nog ge mig mer uppmärksamhet än vad herr Larsson kan för tillfället.

Jag tror jag nog ska sluta skriva nu, i risk för att jag kan skriva mer olämpliga saker.

Hejdå!

Numera Svedalaspelare!

Tiden har sprungit iväg och jag har redan gått i skolan i 1 månad.

Jag måste erkänna att jag trodde aldrig att jag skulle komma in på utbildningen. Jag minns hur nervös jag var när jag var på intervju och ännu mer nervös var jag när jag fick det faktiska beskedet att jag kom hade in(!!). Nu har det gått en tid och jag trivs som fisken i havet trots all stress. Klasskamraterna är goa, ämnet är intressant och lärarna är fantastiska (förutom en)!

Jag har även tagit det jobbiga beslutet och slutat i Kristianstads volleybollklubb. Ett svårt beslut, men det känns mer och mer rätt efter att ha spelat med mitt nya lag - Svedala! (Ja, jag vet. Jag bor i Kristianstad, pluggar i Malmö och tränar i Svedala. Skånetripper varje vecka!) Pendlingen börjar ta LITE kol på mig nu, men bara lite. Det som är mest frustrerande är att det inte alltid är fullt fokus på träningen hos lagkamraterna som jag hade hoppats på. Efter att ha spelat volleyboll i 9 år så är det en aning svårt att ändra på sin bagger. Men jag är ju där för att utvecklas och bli en bättre volleybollspelare. Bit i det sura äpplet, Emelie!

Och jag får väl välkomna min kära höstdepression! Eller jag vill egentligen inte kalla det depression eftersom jag gråter ju faktiskt inte stup i kvarten som jag annars brukar göra. Utan jag är bara lite kinkig, eller kan det kanske bero på all stress, flängande fram och tillbaka och möjligtvis på allt plugg som ständigt tar upp min fritid? Kan också bero på att irritationen stiger var gång man måste sätta sig bakom skolböckerna så fort man kommer innanför dörren där hemma? Var har min fritid blivit av?

I dessa tider så är det sista jag vill är att bli motarbetad, för då kan jag garantera er att DÅ kommer min höstdepression med stora elefantsteg! Peppa mig istället. Jag är ju faktiskt jäkligt duktig som äntligen har hittat självdisciplinen och faktiskt pluggar varje dag, istället för att skjuta upp det och sedan stressa ihjäl mig! Jag tycker jag är väldigt duktig!