Drömmarnas värld

Igår var jag helt slut. Jag vaknade, steg upp! Zombie-känslan försvann aldrig kändes det som. För att motverka tröttheten så promenerade jag till tåget. Till min förvåning så går inte tåget förrän 6:30 (går egentligen 6:23). Då slog det mig att det är nya tågtider fr o m den 12 Dec. Jag hade dock turen med mig att tåget var öppet så att man kunde kliva in och sätta sig. Det tog inte mer än 3 sek innan jag somnade, och det var nu det började..
Jag har aldrig sovit så djupt och drömt så mycket (och verkligt) som jag gjorde den morgonen. jag drömde om att jag var framme i staden där jag arbetar, kliver av tåget, vänder mig om och ser massa barn hoppa ner till spåren och leka/kasta snöbollar på varandra. Jag fick givetvis panik och sprang bort dit för att få dom till kliva upp därifrån. Sen vaknade jag till lite grann.. Somnade igen.
Nu drömde jag om att jag satt på tåget igen (på väg till jobb) och denna gången så vaknar jag (i drömmen) att jag befinner mig i Köpenhamn. Där var massa tomtar och mys pyntat, precis som på Tivolit. Jag känner paniken stiga och kommer snabbt på att jag har alltså sovit så pass hårt på tåget att det har gått vidare till Danmark. Nu vaknar jag på riktigt ur drömmen, och det enda jag ser ut genom fönstret är VÄGGAR! Var fan har jag kommit någonstans? Varenda människa som sitter i närheten av mig har hörlurar på sig så dom är heller inte speciellt kontaktbara. Jag går (springer!!!) ut till korridoren på tåget och hoppar ut. Sedan var det bara till att ta första bästa tåg tillbaka till Malmö C.

Efter gårdagens träning så har mitt blåmärke kommit tillbaka (igen!). Denna gången har det växt för andra gången. Så jag valde att stanna hemma för att kunna ta mig till doktorn för att undersöka skapelsen. Jag ska vara där kl 13:00 idag. Håll tummarna för att jag inte måste amputera min arm!

Jag är utmattad, jag orkar ingenting. Denna "sjukdag" ska spenderas i sängen. Jag ska sova, sova och sova (och plugga lite kanske?).

Jag saknar min Puttrich något enormt!