Det är -24 grader där ute. Jag tog på mig mina tjockaste jeans jag äger, underställströjan åkte på och ovanpå den så bar jag min tjockaste tröja. Hoppas bara att min jacka går på mig nu, trots alla tjocka kläder. Raggsockarna letades fram och fick pryda mina små fötter (dubbla par). Idag blev det inte mina favorit (snyggaste) vinterskor, med klack. Utan istället blev det mina låga reserv skor. Det går ju dessutom snabbare att gå till tåget om man är lite sent på det.
Tårarna rann, fötterna domnade bort och mina fingrar var så gott som försvunna från mina händer. Jag gick, nästan sprang, till tåget för att hålla värmen uppe. Hjälpte inte!
Jag var framme, benen stack. Dom höll på att försvinna. Jag grät! Tåget var INTE uppvärmt ännu, inte heller öppet så att man kunde hoppa in i och sätta sig. Jag sprang in inne på tågcentralen för att värma mig de få minuterna som var kvar innan andra halvan av tåget (som kommer fr Karlskrona) kom.
Tåget kom.
jag sprang in och satte mig i den delen som anlände, eftersom jag antog att den var uppvärmd då den har kört fr Karlskrona. Kommer in i tåget. Det är isande kallt. Jag känner inte mina ben, mina fingrar försvinner, min näsa svider och sticker. Jag försöker bita ihop. Tåget kör.
Konduktören kommer för att se våra biljetter. Jag fick knappt upp mitt kort eftersom jag inte har någon känsel i fingrarna. Under tiden jag letade fram mitt kort så frågade jag konduktören om dom inte har någon värme på tåget, lite otydligt med tanke på att jag hackade tänder. Fryser du eller? får jag till svars. Din dumma idiot tänkte jag. Jag ställde inte frågan för att jag tycker det är roligt att vara totalt blå om kroppen. Hon skulle givetvis ta kontakt med föraren och se om han kunde lösa det. Ingen värme kom. Jag fylldes av panik, den steg och steg. Jag började gråta. Jag ville av tåget!!
Nu sitter jag på jobb. Efter 4 koppar the 3 filtar lindade runt mig så börjar det kännas bättre.
Hemskaste morgonen i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar