ja är bra på att pendla, och då syftar jag dels på pendlandet med tåget men också i mitt humör.
Ikväll är ingen bra kväll. Jag saknar Patrik något så in i helvete och jag kommer inte höra av honom förrän om en vecka nu - 7 dagar och 6 nätter. Ikväll känns det hemskt, men förhoppningsvis så kommer det inte kännas så hela veckan. Det FÅR inte kännas hemskt resten av veckan. Jag ska ju på anställningsintervju! Jag måste vara skärpt!
SKÄRP DIG EMELIE, FÖR FAN!
Jag gråter, kan inte sluta gråta. Jag vill ha Patrik här. Ha någon som kan trösta mig. Varför gråter jag? Ja, jag vet inte men det startade på volleybollplanen idag iaf, det är det enda jag vet. Och efter det så har jag varit så jäkla känslig. Gråter för minsta lilla! Hela tiden.. Jag vill känna närhet, Patriks närhet och kärlek. Jag vill inte sitta här själv i lägenheten, vill inte vara ensam. Jag önskade att tiden gick fortare!
Jag vill bort härifrån. Gömma mig så att INGEN kan hitta mig mer än Patrik!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar