7

Nu sitter jag hemma i soffan i väntan på att tiden ska gå LITE fortare. Å andra sidan så måste jag medge att det var en aning skönt med lite dötid innan jag ska iväg. Det var ju tack vare dötiden som jag kunde sätta mig ner och skriva ett litet inlägg (vilket var ett tag sedan nu).

De senaste veckorna har gått så fruktansvärt fort. Väldigt fort faktiskt. Om hela 7 dagar så kommer Patrik hem - FÖR GOTT! Jag har svårt för att beskriva min känsla med ord, men det är en så oerhört underbar känsla. Ibland kan jag sitta och måla upp bilder i huvudet om hur det kommer att vara när jag ser honom komma hem. Hur första kramen kommer att vara. Hur mysigt och fantastisk kyssen kommer vara. Värmen som sprids när jag hoppar upp i hans famn. Hur stilig han kommer att vara, åh vad jag saknar honom.

Idag ska jag på lägenhetsvisning. Det är en 3:a på 99 kvm som ligger ca 100 m ifrån vår nuvarande. Vi letar ju större boende, men frågan är om den hyran i den prisklassen som vi letar efter? Klarar vi av det? Det är mycket som ska diskuteras innan vi bestämmer oss. Men först och främst så ska jag kika på den och för att Patrik ska kunna ta del av visningen så ska jag dessutom fotografera lite grann.

Jag har fullt upp med min kära toastmaster uppgift. Det är en hel del som ska planeras. ett bröllop med närmare 10 pers - kan bli en aning tufft. Nu har vi spikat ett datum (hoppas jag) där vi ska träffas allihop, brudparet och toastmaster:na. Jag har redan skapat en del dokument innehållande punkter som vi ska gå igenom. Åh, vad jag ser fram emot detta! Funderar dock på att lära mig lite mer om framträdande. Jag har världens scenskräck. Dock bara i början, det är första meningen som är mest jobbig, sedan flyter det på rätt bra. Men oj, vad scenskräck jag har! Någon frivillig som vill hjälpa mig att "arbeta bort" detta hos mig?

När ska det ordna upp sig för mig?
Det är väldigt mycket oroligheter just nu, tycker jag. Jag är arbetslös om 13 arbetsdagar och jag vet inte vart jag ska ta vägen efter det. Jag har sökt totalt 26 arbeten under 2,5 månads tid och jag har fortfarande inte fått något svar från någon arbetsgivare. Jag är rädd för att jag verkligen kommer att stå arbetslös, därför har jag sökt in på en del utbildningar som en back-up plan. Där finns t.o.m flera utbildningar som jag faktiskt är intresserad av att gå. Om jag inte får något jobb innan dess så kommer jag dessvärre att få sätta mig bakom skolbänken. Jag gillar det inte, men jag har inget val. Studielån kommer att tas och jag sätter mig i skiten ännu mer. Nåväl, jag skaffar mig en riktig utbildning i alla fall. (Måste tänka positivt).

Det är en hel del som snurrar runt i huvudet på mig. Hur har Patrik det med jobb? När ska vi ta oss i kragen att köpa bil? Är det vettigt att skaffa bil om inte jag har något jobb? Dock behöver vi en bil. Aaah.

Nu måste jag dock avsluta detta inlägg, annars riskerar jag att komma för sent till visningen.
Patrik - glöm inte att jag älskar dig väldigt mycket. Jag vet om att det är ord som skrivs om och om igen, men jag vill så gärna påminna dig var dag. Jag vill inte att du ska glömma.