Ännu mer galla

Fortsättning på mitt föregående inlägg..

Min höst kommer bli tight och otroligt svår för mig. Jag ser dock fram emot den väldigt mycket eftersom massa intressanta och roliga saker händer, men även en del negativa.

Nu ska jag inte ta ut saker i förskott, MEN riskerna finns där.
- PL försvinner ordentligt mycket i september och 6 månader framåt.
- CS flyttar ifrån oss.
- Min kombo kommer inte längre vara min kombo.

Tre av de mest betydelsefulla personerna i mitt liv kommer att "försvinna". Inte för gott, givetvis, men under en lång lång tid.. Efter att ha fått reda på en sak efter den andra så blev det för mycket för mig till slut. Jag är väldigt beroende av mina nära & kära, det kommer detta bli tufft. Det finns inget värre än att känna sig ensam. Jag personligen klarar inte det.

Då uppstår sedan nästa problem.
Är det värt pendlingen som jag har till mitt jobb? Jag kommer inte längre ha någonting att längta hem till efter jobb. Utan kommer endast ha en äcklig pendeltid för ingenting. Ovanpå allt så ska jag dessutom ta mig till högskolan OCH hinna plugga dessutom.

Och...
Jag har tagit på mig rollen som halvt tränare, coach och lagledare för vårt B-lag PLUS att jag dessutom ska hinna med och spela matcher för vårt A-lag. Det kan innebära 2 matcher varje/varannan helg.

CS har erbjudit sig att hyra ut sin lägenhet till mig. Jag hade gärna tagit den men min ekonomi kommer inte att klara av det eftersom jag dessutom ska gå ner i tjänst på mitt nuvarande jobb pga studier. Jag kommer då gå från 100%- ner till 80% tjänst. Det kommer bli så jäkla tufft! Jag måste sälja min bil eftersom den kommer jag inte ha råd att behålla. OCH.... Då kommer jag inte kunna ta mig till träningen, matcher med B-laget eller transportera sig till mamsen eller vart man vill när man vill. Bil är faktiskt en jävligt bra sak egentligen!

PL har även kommit med förslaget att jag kan bo i hans lägenhet medan han är borta, vilket jag tyckte var en bra idé. Då får vi mer tid att träffas de helgerna han är hemma fr Stockholm. Men de där "men":en finns fortfarande kvar..

Att flytta tillbaka til staden Y finns inte som alternativ eftersom jag har volleybollen att fundera på, träffa PL så mycket som möjligt om helgerna och jag gillar faktiskt staden K väldigt mycket. Jag känner mig som "hemma" och trygg här.

Ännu ett inlägg med mycket negativitet. Ber om ursäkt.. Men det är skönt att skriva av sig!