Jag måste söka hjälp. Det finns säkert fler som har det värre än mig, men denna pms som jag har är INTE att leka med. Magont till TUSEN och jag mår sjukt illa. Varför har Gud valt att man ska ha det så jävligt en gång i månaden? Det är ju inte speciellt rolig för personerna i sin omgivning dessutom, och man kan heller inte dansa.. som dom i Let's Dance... (tre punkter)

Har hört att det ska hjälpa att träna? Men om jag ska vara ärlig så känner jag mig inte så speciellt manad att bege mig till träning ikväll. Vi får helt enkelt se vad som händer. Har ett stort behov av sömn dessutom, och stressen stiger ju mer jag tänker på hur mycket jag har att göra. Som ni förstår så fick jag inte allting gjort igår, men vi nämner inget mer om det.. Tack!

Men å andra sidan, jag behöver träna - väldigt mycket. Efter att ha klämt i sig 100g marabou choklad och en glass (skyller på pms:en) så tror jag nog att jag ska träna i alla fall. Lite styrka och fys ikväll.. Nej, jag känner inte alls för att träna ikväll. Inte överhuvudtaget, kanske ska man satsa på något annat? Ut och gå en rask promenad? Nej. Springa? Nej. Ah, inte humör för något alls. Jäkla tur att det snart är söndag, så att man kan fokusera på något positivt. Det ska bli så jäkla skönt att få komma bort från jobbet, försenade tåg, tråkiga träningar, ensamheten i lägenheten och framförallt slippa stressen som går mig upp över öronen.

Önskade att jag ägde ett badkar som man kan hoppa ner i när man kommer hem från arbetet. Bara koppla av, lyssna på mysig musik (som ex. Journey - Faithfully. Sjukt bra! Journey ÄR sjukt bra!) Ligga i soffan till en mysig film tillsammans med täcket och lyssna på regnet som slår mot fönsterbrädet, det är inte helt fel det heller. Det hade dessutom fått en DUNDER mys-effekt om underbara Puttrich kunde närvara. Tack gode Gud för att det snart är fredag!

Sann kärlek kan inte döljas.