Tillbaka till vardagen igen. Sitter på kontoret, hör telefonerna ringa, diksuterar lite saker som rör livets gång mm. Med andra ord - en helt vanlig vardag för mig! :-)
Min första arbetsdag slutade med försenade och inställda tåg. Denna dam jublade inte av glädje men kom på en bra lösning och tog sig till staden H, därefter ett annat tåg till min hemort K. Jag var endast hemkommen ca 20 min senare än vad jag brukar - helt OK tycker jag.
Kvällen bjöd sedan på en del roliga punkter faktiskt.
- Jag la ut mitt första klädesplagg på Tradera.com. Lite små spännande faktiskt. Nu hoppas vi bara på att det kommer lite bud. Dock är det inte "mitt" klädesplagg utan en av lilla Puttrichs gamla skjortor. För övrigt tyckte jag att skjortan var skit snygg! Jag har en hel del att lägga ut på Tradera, jag vill dock "testa" en gång först för att se hur det går till. Sedan kan jag förhoppnignsvis bli en riktig jäkel på det!
- Senare på kvällen kom Puttrich hem tillsammans med hans bäste vän JS - en sjudundrandes härlig kille. Bara en liten stund senare kom CL, Patriks andra bästa vän. Mycket och trevligt skitsnack och lilla jag försöker bara hänga med i svängarna :-)
- Eftersom jag hade lovat "Kombo" att komma förbi en sväng så bestämde jag mig för att cykla iväg en snabb runda för att kika på hennes härliga investeringar från den dagens vistelse på IKEA. Mycket fina grejor.
- Eftersom jag inte ville verka oförskämd att bara sticka iväg, så bestämde jag mig för att cykla tillbaka "hem" för att umgås med Patrik, JS och CL igen.
Jag har under en längre period bott hos Patrik nu, hela 30 dagar. En period som verkligen har varit dyrbar för mig. En fantastisk tid tillsammans med den person som jag verkligen tycker om. Jag ska bo i hans lägenhet under den tiden han tjänstgör i Sthlm och Afghanistan.
Han åker till Sthlm nu på söndag. Jag kan ärligt erkänna att det känns verkligen, att det är så få dagar kvar. Kroppen fungerar inte som den ska, munnen babblar inte på som den brukar och jag har börjat känna av att jag är en aning "tystare" och mer osäker av mig än vad jag egentligen är. Jag gillar det inte riktigt, men det är väl mänskligt att må lite konstigt? Jag försöker att tygla det. Detta är ju första gången för mig, vet jag hur jag ska tycka, känna och säga? Boven i det hela är min hjärna. När man väl tänker på en sak så dyker det sedan upp en andra sak osv och de där om:en dyker lätt upp. Så är det hela tiden. En liten sak förvandlas lätt till en stor, och resultat blir sedan - oro (till viss del i förskott) vilket inte är positivt.
Tygla dig, E!
I can't believe you actually picked me..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar