Efterlängtade fredag, den är äntligen här. Ikväll har jag och Patrik blivit bjudna på middag på restaurangen B. Inbjudan fick vi från svärmor & svärfar. En kväll som jag har sett fram emot under hela veckan. Restaurangen B har gudomlig mat. Jag och MMS brukar äta där de få gånger som vi lunchar tillsammans. Deras hemmagjorda hamburgar tallrik är superb. Helt fantastisk! Det siktar jag på ikväll.
Jag har goda nyheter till er gott folk. Gårdagens träning var fantastisk, jag har äntligen kommit tillbaka. Jag presterade (enligt mig) mycket bra, jag är helt klart nöjd. Imorgon ska vi iväg på cup i byn Å. Jag ska agera chaufför. Eftersom jag dock ligger en aning back i mitt pluggande så har jag gett SH den stora äran att få köra min bil, så att jag får spendera min dyrbara tid till att studera. På vägen ska vi hämta upp min rara MMS. Kan det bli bättre tjejer i min bil? -Tror knappast det!
Denna dag.
Jag vaknade. Jag velade. Jag blev kinkig. Jag vill inte till jobb. Med en stor suck så kravlade jag mig upp ur sängen och tog på mig första bästa plagg. (Mer orkar man inte kl 5:15.) Det var kallt och rått när jag cyklade vidare till tåget. Jag saknar sommaren, i alla fall ljuset/solen. Nu är det så mörkt och tråkigt, vilket framhäver min kinkiga sida ännu mer. Jag är en sommar människa! Jag sätter mig på tåget och plockar fram tågkortet så att det är framme när konduktören kommer. Mobilen i högsta hugg OM Puttrich skulle skriva, (det vill jag inte missa). Idag var jag dock först med att skicka sms. Jag somnar BUMS och vaknar lagom i staden M, där jag ska hoppa av. Promenaden till jobb är ibland guld värd, man hinner förbereda sig för ännu en jobb-dag, och med lite tur så kan man övervinna tröttheten i kroppen. Det har dock hänt en lite förändring den senaste tiden... En kollega som jag gillar minst på jobb, kommer numer exakt samtidigt som jag promenerandes framför mig. Jag kan inte gå i mitt tempo för då riskerar jag att komma för nära. om jag kommer för nära så kommer hon att prata med mig och klistra på hennes falska smile. Det vill jag inte utsätta mig själv för. Istället går jag över på andra sidan gatan och går (väldigt) fort förbi henne, så att jag inte längre kan se henne i min ögonvrå. Utan att jag vet ordet av så är jag framme på jobb, och det enda jag behöver säga till henne är "Godmorgon!". Ännu en morgon avklarad!
Som ni förstår så finns det en del irritationsobjekt just nu, och dom märks ännu tydligare när man själv inte är på speciellt bra humör. Tro mig, jag försöker att dölja det. Men någon lärde mig att det är OK, det är OK att acceptera sina downperioder, det är OK att få känna som man gör. Och JA, det är faktiskt OK! Man kan inte älska alla mänskliga varelser på denna jord.
Men för att få fram ett litet leende på läpparna så fokuserar jag på Patrik. Det är fredag och han kommer hem idag! Min älskade Patrik. *Glädjeskutt*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar