....

Tiden bara rullar iväg. Nu har han redan varit hemma och dessutom hunnit resa igen, och ovanpå det så har en vecka utöver det redan passerat.

Det var de mest värdefulla veckorna på länge. Så sjukt underbart att få ha han hemma, få ha han i min famn och bara få krama om honom. Våra små bilturer (även stora). Att få vara i hans närhet i bilen, hans lena hand i min hand. Det betyder så mycket! Det där lilla betyder så mycket. Önskade dock att det fanns mer tid, mer tid till utflykter och mys. Bara han & jag...

Det har varit en hektisk helg, inte heller alls som jag trodde. Det blev betydligt senare kvällar än vad jag hade föreställt mig, mer "att göra" än vad som var planerat och ovanpå det så har man gått och blivit sjuk IGEN!(!!). Jobbig förkylning och halsen värker när man sväljer. Tur i oturen dock att jag har en hel del Strepsil där hemma, som jag hade tänkt knarka när jag kommer hem. Träningen skippar jag ikväll.

Back to work!